Sanktioner
Syftet med sanktioner är att påverka en stat att upphöra med ett visst beteende eller att genomföra vissa reformer, till exempel att förmå en stat att upphöra med systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter eller att försöka få staten att ansluta sig till vissa demokratiska principer.
Riktade sanktioner
Sedan ett antal år tillbaka används främst så kallade riktade sanktioner för att försöka påverka. Riktade sanktioner vänder sig mot en specifik vara, organisation eller individ, i stället för generellt mot ett land. Det kan exempelvis vara finansiella restriktioner (som frysning av tillgångar och andra ekonomiska resurser, restriktioner på finansiella transaktioner, investeringsrestriktioner) och handelsrestriktioner för särskilda varor, såsom vapen, diamanter, olja och lyxvaror, eller tjänster.
FN- och EU-sanktioner
FNs säkerhetsråd kan enligt FN-stadgans kapitel VII vidta kollektiva sanktionsåtgärder i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet. När säkerhetsrådet beslutat om sanktioner är medlemsstaterna folkrättsligt förpliktade att genomföra åtgärderna och införliva bestämmelserna i sina nationella rättssystem.
EU kan inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) besluta om att gemensamt genomföra FNs sanktioner eller självständigt besluta om sanktioner. Detta sker genom att ministerrådet antar ett rådsbeslut (tidigare kallat gemensam ståndpunkt). Ett rådsbeslut anses av Sverige vara folkrättsligt bindande. De åtgärder som faller inom gemenskapens behörighet (till exempel handelsrestriktioner eller frysning av tillgångar för vissa företag och individer) genomförs sedan i en EG-förordning som blir direkt tillämplig i svensk nationell rätt. Andra åtgärder faller under medlemsstaternas behörighet (till exempel vapenembargon), och genomförs i nationell lagstiftning.
Sverige lyder som EU-medlemsstat under det europeiska regelverket och det är därmed EUs lagstiftning som direkt påverkar svenska exportörer.